Långbergets Sporthotell

Toppinformation

kom-2-betala-for-1Sportrum söndag- torsdag inkl frukostbuffé bo 2...
Visa fler nyheter...
yoga-o-skidakning  Finslipa din längdskidåkning! Vi har...
Visa fler nyheter...
kom-2-betala-foer-116På Nyårsafton börjar vi med mingel och...
Visa fler nyheter...

Aktuellt

101116 010

Receptionen öppen: Måndag- torsdag 9,00- 16,00, fredag 9,00- 14,00

Restaurangen är öppen för grupper och konferenser

Tripadvisor

Läs omdömen på TripAdvisor

Läs omdömmen
från gäster och
lämna kommentarer
efter din vistelse
på Långberget.

Följ oss på Facebook

 

Samarbetspartners

Logga__Vit_bakgrund-1Nya logga officiellt vasaloppscenter        TourQuality_2012_2013_cmyk

  

Sällskap av världsmästare ena dagen, tekniktips från förbundskapten nästa. Utemagasinets Roger Borgelid åkte på Vasaloppsläger i Långberget – och kom hem med oväntade lärdomar.


Text och foto: Roger Borgelid

Nattens snöstorm har dragit vidare och lämnat landskapet med två decimeter nysnö. Bredvid mig i de nypreparerade spåren åker världs-och OS-mästaren Tobias Fredriksson och uppe i backen står guldtränaren Christer Skog med filmkamera.

Jag tänjer ut diagonaltagen i motlutet och tänker på det löfte vi fick under upptaktsmötet i Långbergets sporthotells källare igår kväll:

– Vi kan lova att det här lägret kommer ge minst en halvtimmes bättre tid på Vasaloppet.

Just nu, denna första förmiddag, kan jag inte begripa var den tiden ska tjänas. Men innan helgen är över ska jag och de 20 andra deltagarna inse att det går att vinna minuter på de mest oande sätt – och även många luttrade Vasaloppsrävar ska åka hem med nya kunskaper och i vissa fall också ny teknik.

För det är i första hand tekniken handlar om.

Sverige upplever just nu en sällan skådad skidboom. Svenska framgångar i skidspåren signerade Hellner, Kalla & Co, attraktivt tv-förpackade i direktsända Vinterstudion, i kombination med snörika vintrar även i södra Sverige, har fött mängder av nya skidåkare. Men som med de flesta nyfödda, är det på stapplande ben de tar sina första steg eller skär.

– Många nybörjare som kör Vasaloppet idag är helt enkelt inte förberedda för det. De har inte tränat tillräckligt, men framför allt inte tränat rätt. Skidor är en sån utpräglad tekniksport, att det finns massor att hämta om man lär sig att åka rätt, säger Christer Skog.

Christer var förbundskapten för svenska skidlandslaget i början av 90-talet, då bland annat Torgny Mogren tog sitt bejublade VM-guld på femmilen i Falun 1993. Han har också tränat Australiens och USA:s landslag, och är idag personlig tränare åt tjecken Martin Koukal, världsmästare på femmilen 2003, och trefaldige Vasaloppsvinnaren Daniel Tynell.

Vid sidan av de uppdragen ger han också träningsrådgivning till motionärer, via företaget Sport Support Center. Och håller läger i nordvärmländska avkrokar.

– Det här är det roligaste jag gjort, säger Christer under en kort paus i diagonalträningen. Att träna landslag gav enorma adrenalinkickar under mästerskap, men det här ger faktiskt ännu mer, på helt andra plan. Dels ser jag ju att metoderna är ännu effektivare på motionärer, jag kan med blotta ögat se en utveckling på bara några dagar. Sen handlar det om människor som inte bara ska nå resultat, utan som också ändrat sin livsstil. Det är enormt inspirerande.

Den här första lägerdagen börjar med att vi alla får slänga stavarna. Det vanligaste felet många gör är att de går eller springer på skidorna, inte åker. Genom att köra utan stavar lär vi oss att mer aktivt föra över tyngden från skida till skida, och därmed glida mer och längre på varje diagonaltag. En balansövning som ger många en aha-upplevelse i solskenet.

Under eftermiddagen tar vi sedan med oss den tekniken, men kopplar på stavarna. Christer och Tobias, som tillsammans håller i ett av de två parallella lägren (det för Axa Sportsclub), åker bredvid oss och rättar till.

– Tänk på tyngdöverföringen.

– Försök åka lite mer upprätt.

– Skjut fram höften lite mer.

Just här uppmärksammas vi på ett annat klassiskt misstag; att åka för framåtlutad.

– Det gör att man sjunker ihop när man blir trött och hänger på stavarna. Om ni åker mer upprätt och skjuter fram höften, så lägger ni kraften i rätt riktning och inte bara ner i snön, säger Tobias och ger oss ett knep.

– Tänk på att pendla armen framåt ordentligt, då kommer höften automatiskt och ni glider dessutom mer.

Jag provar och känner skillnaden direkt. Armpendeln ger höften en extra skjuts, extra glid framåt. Ett annat värdefullt råd får jag av Leif Larsson, tidigare tränare på skidgymnasiet i Torsby, som håller i det andra lägret, det för nybörjare. Han upptäcker att jag har en tendens att trippa på tå när det går uppför, rädd för att tappa fästet och därför gör just det.

– Tryck ner hela foten i snön när du skjuter ifrån istället. Du rullar ändå upp på tå, säger han och med den enkla instruktionen får jag mer kraft i uppförsbackarna.

På kvällarna fylls vi av ännu mer kunskap – och god mat förstås. På menyn står vallningstips och träningslära, följt av älgbiff med kantarellsås och cognacmarinerade rårörda lingon.

Vid middagsbordet bredvid sitter Lukas Bauer, Martin Koukal och resten av det tjeckiska landslaget, som valt att lägga sitt sista uppladdningsläger inför skid-VM i Oslo just i Långberget. När jag en stund senare gör dem sällskap framför tv-n (där Martins bror Petr Koukal spelar landskap för Tjeckien mot Tre Kronor), berättar de om sina intryck av skidåkningen här.

– Jag måste säga att det är en av de bästa platser jag upplevt, säger Bauer. Vi kan ta på skidorna vid husknuten, spåren är perfekta och vi kan välja hur hårt vi vill träna.

Martin Koukal nickar instämmande:

– Jag är förvånad över att jag inte hade hört talats om det här stället tidigare. I min värld borde det här vara ett berömt skidcenter, säger han.

Nästa dag är de inte lika sällskapliga. I alla fall inte bokstavligen.

Jag ska fotografera Bauer i aktion och möter honom utanför vallaboden för att göra honom sällskap en bit ut i spåren. Åk före du, så tar jag rygg på dig, säger jag. Han tittar på mig med förvånad uppsyn, fnissar till lite – och försvinner sedan som ett streck över myren.

En bra stund senare hittar jag honom i en lång uppförsbacke, halvägs ut på Petterbanans brutala mil, där han kör stentuffa intervaller. Upp och ner. Upp och ner. När jag plåtat ett tag, stannar han till och säger:

– Här ser du vad jag menar. Just här är det möjligt att köra fem minuter helt i uppförsbacke. Men vi kan också välja lugnare pass i mindre kuperad terräng. Här finns spår för alla typer av träning, säger Bauer, och sätter därmed fingret på det som är Långbergets kanske största fördel.

Här finns spår som passar alla typer av skidåkare.

Här finns kombibanans lätta halvmil på myren, Toinibanans halvkuperade milspår, Fallbäcksbanan lite tuffare variant, extremt kuperade Petterbanan och så Vasaloppsbanen på 25 kilometer, som påminner om den riktiga Vasaloppsterrängen med mycket stakning och långa uppförslut. Oavsett om du är nybörjare, Vasaloppsveteran eller världselit, så finns spår för just din nivå.

Dessutom känns det som varje meter av de sammanlagt åtta milen är genomtänkt, perfekt preparearade och harmoniskt dragna spår för att ge bästa tänkbara träning och skidglädje.

Christer Skog, som varit på fem OS och nio VM, och åkt skidor över hela världen, nickar instämmande när jag nämner det under lunchen.

– Jag håller med. Funäsdalen har fler mil, men här är spåren mer anpassade för träning. Jag tycker nog Långberget har bästa längdåkningen i Sverige, säger han och får direkt medhåll av Tobias Fredriksson.

Tobias kom till Långberget första gången som 17-åring på landslagsläger, och blev så förtjust att senare köpte egen stuga i området.

– Jag älskar naturen här uppe, den har en stark känsla av vildmark med mycket älg, varg och björn. Sen är det sydligaste platsen i Sverige som är snösäkert, här finns oftast natursnö från tidig november till slutet av april, säger Tobias, dalslänningen som numera är bosatt i Karlstad.

Efter den stadiga lunchen, med panoramavy över Sälenfjällen bara sju mil bort, är det dags för nya teknikpass. Först på programmet står stakåkning. Här får vi lära oss att använda kraften rätt. Många gör felet att de går för djupt ner i stakningen, och får ödsla massa onödig energi på att resa sig upp igen, och Christer korrigerar.

– Ni ska upp på tå, nästan så ni tippar framåt, spänna magen och trycka ifrån. Men sätt bara in kraften i början av stavtaget, sen ska ni bara fullfölja rörelsen utan att ta i, som med kajak eller rodd, säger han.

– Många tror att skidor är en kraftsport och tar i allt vad de kan. Men skidor handlar mer om rytm och att utnyttja energin på rätt sätt.

En annan oväntad lärdom på samma tema får vi på kvällens föreläsning om träningslära.

Vi måste lära oss att åka saktare.

– Nästa alla som tränar ger sig ut och kör allt vad de kan i en mil, och det är bra träning… för hjärtat, för hjärtats förmåga att transportera syre, och för att tåla mjölksyra. Men lika viktigt är att lägga in långsamma pass i stora mängder. Lågintensiv träning bygger mitokondrier, dvs cellens förmåga att ta hand om syret. Om vi bara tränar hjärtat, och inte har tillräckligt med mitokondrier, så kan kropens muskler ändå inte ta hand om allt syre och omförvandla det till energi, säger Christer och drar en parallell till gamla tiders skidhjältar som Sixten Jernberg, som så många arbetade som skogshuggare.

– De vandrade långa sträckor i skogen, hade 10-12 timmars fysiskt arbete per dag och lyfte dessutom tungt. Det var en idealisk uppbyggnad.

Jag tänker på den vinter jag bodde i Härjedalen för några år sedan, och ägnade långa dagar till skön turåkning vid sidan av rena längdpass. Hälften av de 100 milen jag kom upp i var då lågintesiva. Aldrig vare sig tidigare eller efter har jag haft högre testvärde  – eller mått bättre – som efter den vintern.

Vi trivs rätt bra det här soliga veckoslutet i Långberget också. Det känns motiverande att ingå i en grupp likasinnade, som alla har samma mål och med dagarna blir vi som ett litet lag, där alla hjälper alla. Skämten och skratten är nånga. Hela tiden nya oande insikter.

Som sista dagen när vi först lär oss rätt teknik för utförsåkning, hur man drar nytta av och får med sig farten efter en utförslöpa, att läsa terrängen så vi använder rätt teknik vid rätt tillfällen – och inte minst, när vi får lära oss att byta spår.

– Om ni gör det på rätt sätt, dvs tar ett rejält skridskoskär som ni vinklar diagonalt över det andra spåret och sen kliver in, då får ni med farten i spårbytet. Tänk på vad många gånger ni tvingas byta spår under ett Vasalopp, här finns säkert 10-15 minuter att tjäna.

Så var hamnar jag själv då till slut? Hur många minuter kan jag ha kapat den här veckan? Vad skulle jag få för sluttid?

Svaret får jag faktiskt innan jag hinner fråga om det. När vi är på väg tillbaka i februarisolens orangelila skymning, efter en skön söndagsepilog av fri åkning på Vasabanan, utbrister Christer spontant.

– Du åker bra alltså, det märks att du tävlat när du var yngre. Med din teknik skulle du kunna åka Vasaloppet under sex timmar.

Men så lägger han till:

– Om du tränar upp flåset.

Ja, det var just det. Ett litet om. Men där ligger kanske nästa utmaning. Nästa löfte.